Mitt jag rinner utefter bark

Faller och dragningskraftens essens är fluoriserande

som den enstaka droppe

bara så lite

och jordar exploderade.

jag hörde dem, småviskande från urtiden

stannade gjorde jag vid roten, jag drack och lyfte, upp.

tusen små bubblor av andetag bar mig och jag

hade liv i lämnandet,

jag blev stor då, som en fullvuxen planta

och jag blommade.