Det primära kommer först
raskt tvångssitter jag utvisad där.

När saken är färdig
blickar jag hastigt tillbaka
där, i toalettstolens djup.

Upplev i den saknade dimensionen.
Mellankosmos.
En hel värld öppnas för mig.
Fantastiska undervattensverk
uppenbarar sig, så naivt
allt skapat av mig.

Det är inte brons,
marmor eller betong.
Kolibakteriernas dynamik.
Som Millesgården, fast i undervattnet
levande son i ett akvarium.

Den tjocka tarmens estetik
som en spegelbild
av mitt eget inre.

Det är härligt att kreera
som småbarn
med lukt, värme och konsistens.

När jag har tröttnat på att skåda
detta magnifika verk
denna förnämsta skulptur
drar resolut i spolnings handtaget

Sen... sen är bara att vänta
morgondagens kreation
den blir lika mångkulturell
som den nu åker
genom Stockholms kloaker.

Den är min kultur,
inga associationer eller annat
med
" Den kultur" .