Den gamla mannen
har inte lång kvar,
Den ligger vid trottoaren,
allt i en enda röra.

Folket samlas omkring
nyfikna tittar och går.
Ett smutsigt främmande
tumult av ingenting.

Jag ser paniken
komma i hans ögon.
Mitt krucifix, som en ursäkt.
Mitt hjärta på hans händer
fyra spetsar, en bit metall
en kram med sista värmen.

Det tutar, på väg
bort genom gatorna
friden som balsam
efter alla dessa år.