Någonstans i djupet
av mitt inre
finns sen mycket länge
en liten ande
som talade ditt namn,
lång bakåt i tiden;
allt gick sen förbi.

Du var redan
där ömma böner
gudarna har lyssnat.

Det är skrivet
i evighetens himlavalv
vårt öde, för alltid
är oss sammanfogade.

Ju mera du tvivlar,
ju mera du flyr
klarare sentensen hörs.

När känslan kommer
den rätta ...
vi blir förskräckta.

Kronbladen av lidande
som faller en efter en
allt som runnit
medan det väntas.