Jag skriver med hukad bröst
hämtar andan ...
efter henne i min hjärta.
Den lider av saknad, vilken smärta.

En ros som klipps ur stjälken
den var röd när vi sågs
hon sparade känslan
och den blev svart.

Hon gömde den och då torkade
men ...
En mycket ful dag
åkte rosen till soppåsen
och jag, stirrade ...bara stirrade.

Hur kunde jag dig säga
så du mig klart förstår,
att älska med själens smärta
och
brunsten som kräver
den sköna vid sidan.
Likt ljuset,
i solens strålar
och jorden som väntar
det förlovade.