Vi vandrar på alvaret
i midsommarkväll
där vildrosens
smörblommans
och brudbrödets dofter
omsluter oss

Lärkorna svirrar
och sjunger
däruppe i skyn
och i öster gal en gök
nästan utan uppehåll

Vi stannar till
vid ett gravfält från järnåldern
lite ödsligt beläget
mitt ute på alvaret
och begrundar
spåren av människor
som levt och verkat här

Månen stiger upp
knappt synlig
på den ljusa himlen
men den är rund och god
och samsas så väl med solen
som inte tänker lägga sig
på bra länge

När vi lite senare
kommer tillbaka till byn
frågar en näktergal
om den får underhålla oss
med sina toner en stund
och det får den
så hjärtans gärna