Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Renbäddning


För den som kan släppa taget
i med och motvind
och motståndslöst segla i sig själv

väntar den bädd av gåvor
som från det första andetaget skänktes

innan Dom kom,
de som kastade den första snaran
och sedan ställde dörren på glänt och gick.




Fri vers av _Mian_
Läst 412 gånger
Publicerad 2006-03-03 19:29



Bookmark and Share


  Bjarne Nordbö
Visst, här kommer du riktigt nära. Syggt dessutom.
2007-07-17

  noname_realmind
Spännande gåtfull dikt som jag läser flera gånger... mycket tänkvärt där...
Mittenversen dyker rakt in i mitt hjärta... Fint Mian!
2006-03-10

  AC
Den här tycker jag om!

Man kan undra vad det är i självet som är så skrämmande att vi gör allt för att fly därifrån. De obegränsade möjligheterna? Insikterna om avsikterna varför vi finns här? Och de där missunsamma jävlarna som kastade snaran, hur länge ska den stafetten pågå? Dags att byta lakan...
2006-03-05

  Zache
Kanonfin!
Ja du vännen min dom kunde
åtminstonde stängt dörren!?
Hmm..;-)
2006-03-04
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_