Redan medlem?
Logga in
urberget
Havet bär deras förväntan, men du är inte därUr berget hade vågorna skulpterat en väntande man; där stod han, ibland med vatten upp till axlarna, andra gånger nästan torrlagd, och alla skärgårdens kvinnor som väntade på sina män, fiskare och förtrogna stod intill, med blicken mot horisonten.
Han hade aldrigt tänkt dem så levande, som när de nu lösgjorde sig ur dimmorna. Men nog var de det.
© Birgitta Wäppling, 20 juni, 2013
Fri vers
(Prosapoesi)
av
© Birgitta Wäppling
Läst 1416 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2013-07-06 12:59
|
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |