Lyckan med dig är snart förbi,
jag har lärt mig och förstått
att skratten och vår glädje på lånad tid är blott
För vindarna som bär oss, de gör ju som de vill
och rädslorna förvandlas
till det du gör dem till
Och jag ser maktlös vart de för dig
hur värmen blir till kyla
och du än en gång förstör mig

Din vinterdoftande kind
så älskad, kärleksfull, kall och blind
Tillit, drömmar, längtan, hopp
vila för en febrig kropp
du och jag
Ingenting får leva kvar
till en ljuvlig morgondag

Glädjefylld och vänlig, ödelagd, förödd
Ett minne av vår längtan, i kärlek blev den född
Vidunderlig, innerlig, glödande, stark
brinnande av känslor, outforskad mark

Två älskande, hand i hand, som aldrig dök
Nu skingrade bland aska, pyrande rök