Än kan sörjerskorna gråta - vid den blombesatta kistan -
över de kriminellas nattliga värv. 

Tiden är inte slut än. För de hågade få
kommer ljuset fram.

De tunga stegens barnkammare
överröstar tystnadens vrål om rättvisa
när den vältrar sin runda kropp - oförtröttligt -
runt sig själv.

Ska vi alltid komma tillbaka
till platserna vi lämnat,
eller är cirkeln bruten
till dagar utan ände?