Jag står på stranden och ser ut över havet.

När jag ser de små vågorna som taktfast

slår in över stenarna förflyttas jag bakåt

i tiden och översköljs av minnen från

en annan strand, från ett annat vatten

med andra stenar.

Men bilderna på min näthinna känns lika

verkliga som om det hände igår.

Visst undrar jag hur livet hade sett ut

om du fortfarande hade varit kvar här,

men jag vet att du har det bra där du är nu.

Molnen skingras och solens strålar

träffar mej där jag står.

Jag tar upp en sten, vänder och vrider på den.

Den är vacker, precis som mina minnen,

mina minnen av dej, min syster!