han hade byggt åt sig ett torn
barrikaderat sig
bakom pansarvärn av liknöjdhet

så svindlande högt reste det sig

utom räckhåll för smärtan
utom räckhåll för livet

tryggt förskansad betraktade han världen
genom teleskop

på lite lagom avstånd sådär

man vill ju inte lägga sig i tänkte gubben
nej bättre att låta det vara som det är

och slog bort tankarna på något annorlunda

han valde aldrig andra vägar
för tänk om det blev fel och han snubblade
bröt ett ben eller nåt eller
kanske blev kär

(fast då blir man väl lämnad)
tänkte gubben bittert
där han satt ensam i sitt torn

med sitt kuvade jag
och smärtan