Havets vågor längtar stillhet,
regnet ångar av hoppfull förväntan.

I strandmänniskornas ögon
speglas allvar,
nyfikenheten trampar på hala klippor.

Bidragen lämnas.

Solen bryter igenom.

Framtidens hopp färdas ömt
i livets resväska.

Dåtidens ok sjunker till
bottens evighet.

Nu glittrar åter skratten över
vattnets yta

och

vågorna stillar sin oroliga
väntan.