tidlösheten

de nakna knogarna vid diktjärnet;

klubban lutad mot vedboden strax intill

än vilar tonerna mot nejden

det är augusti och sensommarnatten värjer sig

aldrig mer en isolerad huskropp

de vill vandra längs bohusstränder och spela lergök i moll,

låta havets sorl snirkla sig in genom hörselgångar

leka tafatt,

omfamnas i vattenbrynet

stilla,

när sommarfjärilarna trotsar natten

når de fram

© Birgitta Wäppling 24 augusti 2013