Nere invid strandens hällar
havets andning förde våg
att igenom strandens sandbädd
stilla silas gång på gång

Solnedgångens stund var inne
himlens valv var högt och ljust
men i väster låg en molnbank
dolde solens runda klot

Solens eldklot sjönk så sakta
bakom bankens barriär
ovan kanten lyste himlen
skimrande i guldets färg

Plötsligt blev en öppning synlig
molnbanken rev upp en flik
genom hålet sköt en eldkvast
glödande på flammors vis

Genom revan elden lyste
strålande mot molnets vägg
mer och mer av elden syntes
lågorna spred ut sitt sken

Molnet brann, dess lågor glödde
liksom lavans flykt ur berg
flammande av hettans färger
solens sista andetag

Ljuset genom revans öppning
dämpades så mer och mer
och till slut en molnbank endast
över västerhavet gled