Hennes händer gräver djupare
Fingrarna söker i smutsen
Vad hittar när hon kommer till andra sidan

Hon låser alla dörrar
Hon målar fönstren svarta
Hon famlar genom ett eget universum

Det som inte syns, är det hon ser
Hon lever mellan världarna
I skymningslandet där solen aldrig går upp

Morgonen kommer ändå
Men den märks inte här inne
Frustrationen kladdar av sig på väggarna
Allt som är enkelt blir en långsam plåga

Utanför pågår tillvaron
Det påtagliga livet som bara fortsätter
En oändlig sekvens av det normala

(coda)

Vi trodde att allt var bra
Vi såg inte vad som verkligen skedde
Från hennes skymningsland kommer ingen tillbaka hel