första gången vi träffades var vi båda så jävla borta
och det enda vi sa till varann var ett opersonligt hej
du spydde bakom huset och bråkade med din pojkvän
jag rökte upp mina cigg, och söp lite till

andra gången vi sågs var vi mindre wasted
tills vi senare började dricka med vårt gäng
vi öppnade våra hjärtan för varann och bytte ord
det var som att bli förälskad i någon
fast på ett vänskapligt och bättre sätt


jag var så trött på dem flesta men du kom och lappade ihop bitar som lossnat
dessa sommardagar på balkongen, med varsina cigg och rock'n roll
dessa utekvällar vi ägt världen och pekat finger åt alla jävla svin
våra diskussioner om saker och ting
har ljusnat upp delar av mitt liv


med bara din röst lättar du tyngden från mitt bröst
du har fått mig att känna mig starkare
och att jag klarar av vad som än kommer att ske
fina du
får mig alltid att le