Jag önskar att jag smugit in i ditt rum alla de där nätterna..
Legat bredvid och hålla en trygg arm runt lilla lillebror.
Som även han hörde de högljudda bråken en trappa ner.

Bråk som slutar med smällda dörrar och våld.
Bråken kunde hålla på i timmar.

Men jag låg på min fårskinnsfäll på golvet istället.
Enda trygga stället sedan många år tillbaka som miniliten.
Det var en safezone för mig. Jag var så rädd varje gång.
Vad borde inte sex år yngre brodern vara då. Helt själv utan att förstå.

Åh älskade lillebror vad jag önskar jag hämtat dig till min fäll.
Skräcken satte bo i nacken och jag tappade fotfästet ett tag.

Men åh vad jag älskar dig, lillebror. Du minns inte detta idag, men det är något jag ofta brottas med.

Du, min bror. Jag, din syster.

Jag finns här med en varm arm när som helst utan att tveka en sekund.
Vet inte bara hur jag ska förklara detta för dig.

Så du får denna texten.
Vackraste, starkaste människan jag vet. Du är vuxen nu.

Idag ä det jag som ser upp till dig.