Minns du när vi baddade varandras
pannor

När vi odlade vår närhet när vi
pratade oss igenom nattens
mörker

När grynings ljusen brann låg vi
fotfarande så tätt intill varann

När din tår indränkta kind inte
längre ville torka in

Din rädsla vingklippte min tröst
som jag så innerligt ville ge dig

Jag minns hur du trädde in i mitt
hjärta men också hur du där
planterade din smärta

Jag minns hur du stängde
själens portal, och där jag
nu inte längre för dig fick
finnas kvar.. Rozsi