Trähästen hasade sig vidare längs den frostiga dikesrenen. Ideligen blev han omkörd av maskiner på hjul. Hur skulle vår kära häst hinna fram till jul?! Nu när ingen fattade att det var HAN som var tomten... Förtrollningen skavde likt småsten i hjärtat. Hästens egna träben kändes tunga som granstammar och orkade knappt trava längre. 

Han stannade vid en station och tankade julmust. Sådan var numera gratis här i riket. Gröt däremot hade blivit dyrare än någonsin, oavsett om den var gjord på havre, bovete, manna eller risgryn. Det var nästan bara prästen som skulle haft råd att bjuda tomten på en tallrik god gröt. Emedan så aldrig skedde, hade vår vän fått för sig att han kunde våldgästa prästens havreförråd. Men se det hade varit som att väcka en klarvaken björn! Dess okristliga trollformel hade slungats mot inkräktaren med en kyrkorgels fulla styrka.

Hur skulle hästen göra för att byta tillbaks sin kropp till den tomte han alltid varit?! Måhända torde predikaren få en motsvarande harang kastad på sig?! Eller insmugglad i sina trätofflor... Det gällde bara att hitta en dylik förbannelse här bland all trafik. Även fast tomten visste hur de mest magiska ramsorna växer i tystnad.

Någon snö hade man heller inte fått. Annars hade trähästen kunnat sätta medar på sig, och på så vis bli släde! Eller i bästa fall en skridskoåkare!! Härav kom tomten att undra ifall det fanns någon isbeklädd damm - månne därinne bakom raderna av träd?? Eller bortanför de oändliga gatlyktorna som snart skulle tändas...