Fortsätt trampa, framåt gå
Känn inte efter, ingenting inom att nå
Livmoder tom, blödande blank
Inget inom som speglar, inte längre frodig mark
Han står i solen, strålar i lånad dräkt,
likt rödluvans farmor med vasstandad käft.
Och jag sliter mitt hår och jag river min kind, för fan ta den mannen och hans jävla medvind. Trots att han gått har jag gett honom allt, jag har gjort avkall på livet och strött mina sår med salt. Han fortsätter att glänsa och jag hoppas han dör, sen bannar jag mig själv för att han fortfarande mitt intersta rör..
Jag är inte svag, jag är stark som så länge stått.
Jag är stark som överlevt, trots att du aldrig gett vad du fått
All min kärlek, den är stark som går dig förbi, som älskar dig på avstånd då det aldrig kan bli vi.
Fortsätt trampa, fortsätt gå
Känn inte efter, hans innersta ingen når.