hon
en vajande kvist

hans rötter
svepta omkring

klara droppar faller ur björkens hängen

aldrig hade något synts klarare
än genom dessa.

Hon sparkar vapnen ur skorna,
skapar en luftspalt åt dem båda

röjde i tanken minorna
som lett hit hon nu anlänt,
och kramade ut den sista stänket i frågan
som besvarade sig själv
innan hon utan en rörelse av tvekan
lägger handen på hans varma nyckelben.