Det är möjligt, mycket troligt att jag kommer känna ånger
Dina saker ligger fortfarande kvar, samma sängkläder som du låg i bar
Allt ligger kvar, orört sen du gick
Och likväl har jag inget kvar.
Inte ett ord är sagt, inte så mycket som en nick åt ditt håll
den konversationen med den lilla får jag ta
när rösten bär och orden inte hjärtat ur bröstet drar
Inget har jag kvar.
Inte ett endaste ord gott
För jag har väntat, väntat på tiden med dig
väntat på frukten av fröer som jag sått tillsammans med dig
Du var snabb med att klippa mina skott, kvar i ensamt glas jag står
Ensam är stark, så länge du inte frågar hur jag mår.
Allt ligger kvar, ångest över det. Att tröjan på golvet är det närmaste jag någonsin kommer din närhet, släpp mig fri.
Giv mig styrka att åter gå in i stugan o slänga allting inuti.