Själen är tyst och stillsam
Egot stursk och våldsam
Det vrålar i mitt öra
Vad det tycker att jag skall göra
Själen förhäver sig inte på sådant vis
Dess tysta viskande är mer som en stilla bris
Förankrad som den är i naturens säte
Behöver den aldrig upplåta något bröl eller läte
Egot vill vräka allt över ända
Bara för att något skall hända
Själen däremot
Har sin djupa rot
I en tålmodig balans
Som går tillbaka till långt innan vi fanns
Den kan erfaras i stillhet och ro
Där den till dig vill bygga en bro
Bo R Axelsson