Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Melancholia VI (Adenocarcinom)

tystnaden ekar i mina öron
när jag sjunker ner med
ansiktet i mina händer

i mitt bröst infinner sig
en växande tomhet
undertecknad din diagnos

paracetemol
fyller inte ihåligheten
som väcker mig inatt

Imorgon sträcker jag på mig igen
för jag är stark för dig
vid din sida till slutet

(men inuti värker det)


Fri vers (Fri form) av Fredric
Läst 239 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2014-02-13 22:01



Bookmark and Share

    ej medlem längre
Min far dog i cancer när jag var elva, alla sade att han hade bara magont. Alla fick förbereda sig inför hans slutgiltiga vila men för mig var det som en rungande lusing hämtad från allusionen: allaljugerlandet.

Mor gick samma väg 1999 och det var lättare, dumt ord i sammanhanget kanske men så var det. Okey, det är skillnad på att vara en grabb och att vara vuxen.

Jag har läst dig till och från sedan 2007 kanske 2008. Då hette jag något annat men det är oviktigt. Vad som är viktigt är att du glömmer dig lite grann, ger din far allt (det gör du, det vet jag) och vem vet när ... då börjar ditt arbete med sorgen. Känner med dig. Stor kram, kanske den inget hjälper men det skiter jag i, du får en vare sig du vill eller ej.


Allt gott grabben.

Så oavsett din smärta, ditt ont, jag vet, svårt att förbereda sig för något sådant men trots den inre värken, kan du, ni förbereda er. Jävla skit, jävla sjukdom.
2014-02-13
  > Nästa text
< Föregående

Fredric
Fredric