Skuggan lägger lock över grönt
tomhet i svärtan blir kvar
förlorad i jagets frågor
som ständigt söker svar

vita väggar som skapar eko
låter kylan konserveras inuti
hyllas av förståndets makt
som håller sig bakom pereferi

fråntagen rätten att förmedla
och förklarad levande död
där blicken ska spetsa punkten
och släcka all förbannad glöd

havet brusar inte längre
solen lyser inte in
vinden känns inte i ansiktet
och världen är längre inte min

kan sporadiskt minnas en människa
som existerade bortom regeln
att följa de ingångna stegen
och aldrig se sig själv i spegeln

som såg månens ljus på marken
kände ljusets makt i sinnet
och njöt av grönskans sköna
som ligger kvar i minnet

det betyder ingenting
att vara arg eller glad
jag är bortom lykta dörrar
och bakom dårhusets fasad.