Det var fjät den där aftonen

stilla sömngående skrudat

jag vet

vi har alla en mantel för överlevnad

vi breder den över nätter

dit sömn har svårt att fästa

en slags stig för nästa.

Jag har lagt av min och vandrar naken

som att skogar ser, förstår

att så vandrar man

vaken.