jag vet inte hur granen fångar vätan

men jag har haft dess droppar inuti min mun

hur solen ger av sig

genom allt det gör mig stum

dessa vårlöften, överallt!

hur vi ritar och skissar

liv efter liv

och du

 tänker; jag ska bara överleva

då

just då

skiljer sig dimman och allt står klart

vi är dagar i livslinjens reva

bara en pust ett andetag, ett skratt och efter allt 

är vi solar och hav, en förunderlig myr

en teddybjörn när det blir kallt.

att du överlevde

den dagg som blev en törst

här lyser solen jag ger allt jag har för

du har ditt liv, inuti mitt

och där ska vi skratta, dansa och solen

ska nämna allt det som vitt

och det som gav oss vår törst

vitt i oskuld i inget planerat

bara gräs som gror överallt

och där världen formar sig inför värme

har vi livet som överlever allt