Eftersom den som detta flöde är riktat till som svar på dennas oadresserade flöde till mig, inte tillåter kommentarer från mig ...
... låter jag det förbli oadresserat till den dig som du vet vem det är ...
Rim, innebörd och gensvar
Försenade vårar
rimmar förvisso med
sorgesamt ensamma tårar
vilka stillsamt otröstligt
ur trötta ögon trillar ned
Allt för övertygelsen
om att den äkta kärleken
och ömhetsbetygelsen
outsläcklig är
Ja, just det
allt det där
om vilket du
inte har en aning om
vad det egentligen är
Upplysningsvis
är det inte för intet
som hjärta
rimmar
med smärta
Ty kärlek
som saknar
övertygelse
har sitt eget pris
Liksom
det nära
som berör
och rimmar
med kära
är vad
illogisitet
på alla sätt och vis
har för innebörd för dig
Jo, efter tre år
med dig
i mitt liv
finns det liksom inget alternativ
till såväl insikten om
som förståelsen för
dess yttersta konsekvenser
för den som
känner tillit till
och verkligen tror på dig
och som mot allt sunt förnuft
blir hjälplöst kär i dig
Det var liksom själva innebörden
av din illogisitet
som med sin fulla kraft
drabbade mig
Måtte den näste
som faller för dig
ha ett hjärta av stål
utan några läckande hål
Ty de känslomässiga konsekvenserna
av att fritt ge dig tillträde
till hela ens inre spelbräde
lämnar kvar
såväl infekterade sår
som outplånliga spår
vilka inte ens går ur
med den allra starkaste tvål
om än med tiden
och distansen
det åter går
att finna sinnesfriden
Lek gärna med alla dina
ord utan mening och verklig innebörd
Men!
Ge fan i mina
vars innehåll kanske ej tilltalar dig
men som likväl har faktisk
mening och innebörd för mig!