Det föll isär
det där
som skulle varit oändligt.

Regnbågens färger
svartnade.

Där stod jag
ensam kvar.

I ljusskenet
av ingenting.

Men jag tog mitt
ingenting,
plockade upp
bitarna.

Placerade dem
i den oändligt tunga
kappsäcken.

Vandrade sedan
in i mörkret.

I hoppet om att finna
regnbågen
igen.