Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livet och allt därtill

När jag stod där med betygen i min hand
Trots min oändliga strävan
Var det aldrig tillräckligt
Det var veckan då regent föll

Våra händer fann varandra
mitt under konserten
Det var ingen som såg
Aldrig någon som får veta
Det var veckan då regnet föll

Din oändliga omsorg
Med ett liv före mitt
Med en svärta jag aldrig sett skenet av
När du slöt dina ljusblå ögon en allra sista gång
Jag var där
Det var veckan då regnet föll

Våra hjärtan slog plötsligt samma slag
Vi lämnade allt för varandra
Plötsligt föll du handlöst och försvann
Det var veckan då regnet föll

Kajorna vände i ett enat virrvarr hem
Höststormarna rev genom hela kalendern
Då stod jag ensam kvar
Det var veckan då regnet föll




Fri vers av Attila
Läst 314 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2014-06-14 00:00



Bookmark and Share


    jordmatt
Djupa och svåra förluster.
Hur överlever man?
Ändå är detta på ett underligt viss också en sång till och för livet.
Det är också fascinerande att du tar med dina hemliga ögonblick här.
Funderar över vad vishet är i detta sammanhanget - det finns tankar om att vi ska vara effektiva och skaka av oss sorgen och fortsätta ungdomens sorglöshet. Men hur makar man plats för nytt liv i sitt liv - denna trädgård som delvis består av kalhyggen, fina kalhyggen och ett par skamliga, men kanske lite väl många i en enda trädgård? Men oj, det är verkligen nått speciellt att va här - finns inget facit: )

Mvh Johanne
2014-06-14

    jordmatt
Väldigt fin!

2014-06-14

  cilax VIP
jätte fint
2014-06-14
  > Nästa text
< Föregående

Attila
Attila