en sommardag
när musiken brusar
ur trädens strupar
vacklar en förlorad värld
som vore här och nu
i maskopi 
med små vita larver
ständigt ätande
ständigt förvandlande 
kropp till mull

det finns skrik 
ingen hör
panik under grenarna
en skräck som väcker dig
varje stund 
med små bitmärken
på din hud
du förliser som alltid
utan att någon
ser dig