Decembermorgon
På ett pendeltåg på väg mot ingenstans
Lukten av spya och brutal bakfylla
Tomt, sånär som på en snarkande A-lagare
Hela Stockholm är dött

Livlösa gatlyktor lyser upp den skitiga betongen
Nedlagda industriområden med en närmast apokalyptisk atmosfär
Asfalt täckt av glasskärvor och trasiga kanyler
Ansiktslösa lik i stinkande högar
Råttorna knullar med Kent dundrande i lurarna

Jag leker, jag leker
Som jag gjorde när jag var liten
Rysk roulette med dubbelpipigt hagelgevär
Min gamla nalle sitter i hörnet och skjuter heroin, säg mig:
När blev barndomslekarna psykoser?

Jag ruttnar inifrån utan att känna stanken
Apatiskt låter vi drömmarna karva i oss
Som rakblad i själen, som cancer i psyket
Och ynkligt faller stjärnorna samman i ensamheten
Utan att inse hur patetiska de är

Livet horar söndersminkat ut sig till lägst bjudande
Och porrfilmsknullar med silikonpumpade pattar
En misantropisk utopi av betong och antikt urin
Som en spya i ett pendeltåg en lördagmorgon
På väg mot ingenstans

Och från hustaken hänger verkligheten i en snara…