Med ett slag av dina vingar, krymper världen. Under inte ens drömmar kan uppbåda viftar du bort som petitesser.

Ty, allt har du skådat. Allt, har du åtnjutit.

Från min dunkla vrå beundrar jag. Med både förtjusning och avundsjuka. Du är min dröm, men i dina ögon existerar jag ej. Du har tyglat den vakna världen, du har tyglat kosmos.

Men du tyglar inte drömmens värld. För dig, finns ej längre något att drömma om. Och när tröttheten slukar dig, faller du ned i den mörkaste svärta. En svärta som var natt plågar dig. Skrämmer dig.

Men när du överkoms av mörker, så vaknar våra drömmar. Mina drömmar. Vi ofullkomliga. Vi lägre stående mörkervarelser.

Runt dig kommer våra, mina, drömmar att stråla som de ljusaste stjärnor.

Men jag kommer aldrig någonsin flyga med dig