Att drömma är att fly. Att skygga undan och duka under för världens tyngd som ständigt trycker ned på oss.

Världen är litet av en paradox ibland. Konstant, objektiv och absolut men tolkad med mänskliga ögon. Tolkad med ögon som ser den som relativ, subjektiv och föränderlig. Vi lider litet, när vi konstant misstolkar och inte förstår oss på världen. Lidandet blir litet av en ständig följeslagare. En värld som är en, men som speglas i miljarder människors ögon. Vi är alla tvungna att vandra den och tolka den, under en längre eller kortare tid.

Men samtidigt bär vi inom oss en helt makalös alternativ dimension. Ett parallellt universum utan några som helst gränser, utan endast fyllt av möjligheter.

Drömmen, är en värld som vi tror är helt vår egna. Och den kan bara tyglas, när vi låter vårt egna sinne tyglas.