Det är rundgång av frusen vätska
som leder mot ursprunget.

Från frihet till sylvassa bladtaggar,
syrar sinnet en sista gång medan minnet
fortfarande andas förnimmelser.

Kan inte se, bara ana förändring i mina ådror,
som krampar och förvillar.
Har sett din utsträckta hand i evighet och förlorat
slaget så många gånger att jag passerat slutet
av alla nummer.

Kala väggar har redan stirrat klart mot min törstande själ
och släppt blodigel på min hud.
Ensamheten kommer inte att döda,
den kan enbart råga min bägare av likgiltighet till
tomhetens botten och såga sönder morgondagens vackra minne,
av en hjälte.