vi hade det så bra
vi låg och såg havet röra sig i den hårda vinden
båtar kämpade i det upprivna vattnet
saltstänk och måsar som flög i kapp
där låg vi och bara fanns

nedanför bröt vågorna
i ett oändligt skum av vita kammar
jag tog ett steg och ville känna luften fylla mig helt
jag tog mig närmare kanten
kände allt bara leva
kände att kanten inte skrämde mig

jag blev kvar en stund
kände sommarens sista dag närma sig
den var på väg mot mig

jag såg mig själv utifrån och uppifrån
klippor, hav och öar i ett glittrande vatten
såg mig själv som den jag verkligen var
tiden öppnade dörren ut

ja, du vet att jag inte orkar ibland
du vet att livet inte är ibland vad det borde vara