Smällen var glasögonklirrande

när skrattet träffade gatstenen

och gråten strömmade ut

i tvärt grusad lycka


Hösten kändes hård
likt ett granatäpple
och denna valrosskropp ändå tunn
som asplövet



Hade hon fallit nu från trehjulingen
igen i vuxen ålder

i regnmörk sväng
under budbärarrundan

Förra gången
var cykeln åtminstone hennes egen
till skillnad från felet


Nästlar sig snoret kring sladdarnas trassel



närmar sig lyktorna

av en mänsklig buss

och hon måste masa sig

på skakiga lemmar upp över trottoarkanten,


kravlar sig astronautiskt
på främmande himlakropp
som sakta börjar likna
hemma


en dörr som någon öppnar
ur snurrande dimman

där förundransfulla element trots allt
med värmande lättnad
återger visst hopp
om hur det farliga redan är förbi



och inför helgen nästan förväntan
på filmsekvenser som får
oktober att mjukna
konsekvent avspännande


Vill hellre vara ett marsvin på Venus
än en nyponsoppa på Mars