Mistlurens dova bröl in i dimman

Denna stig kan Han utan och innan
Vandrar med käpp uppför backen

Under färgspräcklig lövmosaik

Inne i stugan.Kaffedags vid
vedspisens knastrande sken

Novemberfukt och tystnad
Då kommer Sångsvanar
Flygande över trädtopparna

Genom fönstren ser han dem
och hör deras skira rop

De far iväg med resenärers
Ljusa kraft

Och lämnar ålderdomens
saktfärdiga Visdom kvar

Bland frostnypna Asptoppar
Och äppelgrenar.

Tar ett bett på en sötmogen
Ingrid Marie och tuggar.

Den gamle Sjöbjörnen tänker. .
Allt levande har den sista resan
kvar- inom sig.

lyfter sedan på porslinskoppen

med Ögon långt bort i fjärran

gungar hans själ
Mellan svallande vågtoppar

Intills dess,intills dess. ..