Jag ser ner på ättestupan vid mina fötter.
Sakta glider tanken ut mot kanten.

Det svindlar.

Ska jag gå hit varje dag jag är säker på att jag kan gå tillbaka hem?

Denna lockelse.

Jag ser mina förfäders fullbordan av sina levnadsdagar.
Som en avgrund vandrar mina tankar vidare till ljuva solstänkta berghällar.
Och jag är fri i min begränsning.

Riktigt fri!

Tills jag möter marken i livets slut.