Dörrhandtaget till huvudingången trycktes
sakta ner och in kom Axel, visslandes på en
munter sång. På ett ögonblick vändes alla
huvuden åt hans håll. Iklädd ett svart skinn-
ställ var han en slående syn. Från att ha varit
en vankelmodig och ryggradslös tonåring,
en arm människa och lite bakom flötet, till
en riktig tuffing som såg ut att vara van vid
hårda tag. Många frågade sig vad som hade
hänt med honom sedan sist?
Han gick fram till disken och satte sig på en
stol utan ryggstöd och bad att få lite kropp-
kakor att äta och gärna pannacotta till
efterrätt. Huvudsaken var att det gick att
äta, för magen hans var alldeles tom. Till
det beställde han in en öl, som han först
bara läppjade, för att sedan halsa och där-
efter be om påfyllning.
Tjejen bakom disken undrade hur han skulle
betala och han svarade: "Med guld, från
guldådern jag hittade."
Då hakade några andra på och ville veta
mer. Axel visade några foton av honom
själv tillsammans med en kompis utanför
gruvan. De log med hela ansiktet.
"Tyvärr lever han inte längre", sa Axel. "Han
var näsvis mot några hårdingar, så de sköt
honom rakt i hjärtat. Armén ryckte ut och
räddade mig, annars kan jag slå vad om att
inte heller jag hade varit i livet nu."
Axel gick sedan ut till sin Jeep och hämtade
en stor lår. Han knäade under den tunga
bördan och fick nästan tårar i ögonen.
Innehållet bestod av diverse ögongodis
och det delade han med sig av åt dem och
alla gladde sig av hjärtans lust åt det de fick,
ända tills Ben kom in. Han hade alltid tyckt
att Axel var en nagel i ögat. Förr hade han
ofta pekat finger åt Axel och gjort narr av
honom, men när han fick se vad som fanns
i låren och han själv fick händerna fulla,
beslöt han sig för att lämna allt groll bakom
sig och ta emot Axel med öppna armar.
Senare gick Axel ut genom bakdörren med
något i handen. Alla följde efter så fort benen
bar, men när de kom lite för nära bad han dem
att rygga tillbaka en bit.
"Bli inte rädda när jag tänder på denna
bengaliska eld", sa han. "Nu ska vi ha det
roligt, med hjärtliga hälsningar från mig".