På väg hem en afton såg jag döden
han var blott tre fot lång och leende
Utan ord stod han och förutsåg livsöden
En mjölktandad lintott av nåden allseende

Ty han stod där med lien mot sin skuldra
Intill en gammal lyktas flämtande livslåga
Med glädjens styrka hämtad från en huldra
han log och visste att han skulle våga

Att hos okända kräva godis eller bus
med egen styrka i själ som sinne
Ty han skall erhålla tribut av varje hus
för ikväll skriver han sitt eget minne