Han hade faktiskt börjat hoppas igen. Efter en djup och svår depression hade Patrik än en gång börjat se färger och ljus. På horisonten skymtade drömmar, hopp och visioner.

Han hade lyckats hitta jobb och lägenhet i en annan stad - Bingo för fan! Äntligen skulle han få komma ut ur den här hålan, han som varit med om så mycket jobbig skit. I hela sitt korta liv hade han blivit trampad på, men nu var det fanimej nog! Han skulle visa de jävlarna att han allt skulle klara det. Han skulle bli något stort, tamejfan!

Sprudlande av glädje och lycka så dansade han fram genom livet nu - Allt var som på rosor, och ingenting kunde stoppa honom!

"Akta dig världen, här kommer jag!" skrek Patrik för full hals, bara för att snabbt tystna när han tappade fotfästet i trappen och föll till en bråd död, nästan lika patetisk som hela hans existens.