slutet är inte en sorg
kanske en längtan
men också möjlighet
att få en början att leva åter

när cirkeln möter och bryter
ljusets prisma,
landar förståelsen mjukt på hård mark
med ordet som ingen vill höra

så simpelt att hylla sin födsel och så
makabert komplicerat att glädjas vid
sin bortgång,
det är rädslan som lägger dimridåer över
något som är självklart som vitt och svart.

sakna mig gärna
men ödsla inga tårar
då jag önskar att minnet av mig
lever i ordet glädje

jag har kvar er alla i mina drömmar
och dessa ska få min vila i harmoni,

medan de sista orden ebbar ut och ett sista
ljus sakta slocknar,
öppnar jag mina ögon bara för att kunna stänga dem åter

vi syns på andra sidan
när evigheten begraver tiden,
när nuet sammanfogas med historien
och när luften blir så ren
att den går att andas igen.