Om jag vecklar ut mig blir jag ett träd.
Nervtrådar uppsträckta mot himlens lena kind.

Då minns jag din mjukhet. Som molnen.
Den söta doften slog ut som vitsippor omkring dig.
Fårorna i ditt ansikte var landsvägar ut i livet.
De fina blodkärlen med samma färg som himlen
denna decemberdag,
nästan omärkligt ljus.

den lätta vinden är din svala hand
och mina nervtrådar är grenverket
knoppar, tårpärlor
Bildar det evigt återkommande mönstret.