Tröttheten slog lock på möjligheten
barnet sprattlade lade sig på
rygg ben på måfå


Drar mig fram bakurs med hjälp av
dåtid klockans tickande slås ihjäl
med hjälp av tidningar om inredning

Bländande ljus träffar iris och ögat
det seende slocknat

och kär idag och något bultar
och tränar mig i hemlighet på
metaforer som om det skedda kan
forceras, som om någon brytt sig,
som om jag som hatar nihilismen
sedd bakifrån gestaltas som en träfigur
i senaste snittet och ord får kropp och
ögat tränar seendet


och allt som alltid saknades var kärleken
den som biter mina vader varje morgon

i överflöd i sådant ljus att rädslan
att förlora den har tagit över och varje
bokstav nära den låter som en gaffel
över krittavlor

Badade och badade blundade och blundade

samlade ihop mig själv i tröttheten där
orden prövade meningar i huvudet

hejdade sig som alltid nu men visan
som gick fram mot framtid sade helt
sonika har älskat dig älskar dig

gömde mig och dig och där vid
inbromsningen bland tårarna syntes
all din sparade skönhet

så rädd du bländat mig