Så är det väntat, tiden har sin egen andning

sin paus inför allt liv

du kanske inte märker det 

när tiden tar sina egna små kliv

kanske är det en solig dag, en sådan

som man andas i

kanske var det den där timman som

du önskade kunde förbli

tiden är ett hjärtslag

en puls, en nerv ett nu

jag böjer mig aldrig så ensam inför den

för dig är den enda som kan böja sig, 

du