Färdigformade ord
vill ut ur munnen
men vilsnar

min älskling
har ingenstans

ekot kräver vägg
och rum

längtan har
en blå kropp
båtformad
resklar
…
Foto av mamma
just avliden
munnen öppen
magra fågelkroppen
lämnad

bilden av dig
med syrgasmask
halvöppen mun
just på väg

varför tog jag dem?

som om
som om någonsin
jag hade kunnat
hålla kvar
…
För varje notering
lättar trycket
tystnar sorlet
en liten stund
men oupphörligt
rinner det till, det
som ger livet röst

måste tömma
måste tömma igen
…
öppnar vänster knytnäve
livslinjen löper
ännu obruten

det finns alltså ljus
någonstans
i rummet