Den blonda kalufsen skymtade mellan granstammarna

grusvägen låg öde

sommarkvällen ljus och varm

Hon sprang fort

Han höjde geväret och siktade

kikarsiktet var inställt och flickans huvud synligt

han krökte sitt finger kring avtryckaren

och med ens var hon borta

Synd att hon inte var en räv, tänkte han

det borde ha varit en räv

vad skulle man med ”jäntor” till

Fickpluntan med sprit

var det näst bästa

efter jakten

han tog en sup till

och tänkte att nästa gång

skulle han träffa

Men nu sprang hon så fort benen bar

till blåsipporna

vid bäckens porlande

stillheten och trösten

I de späda blommornas blåhet