Det var nödvändigt att plåga honom

förminska honom till en kopia 

när han gullat färdigt med sin kvinna

och lurat henne att tro

att hon var den enda

Det romantiska tjafset liknade svart sot

fyllde luften och andningen blev tung

då rensade han den med ”gullesnyggvacker”

och hon reste sig ur askan och fortsatte att le

Armanimannen tröstade, bäddade sängen med sedlar

och  svepte henne med duntäckesvarma löften om framtiden

Hon blev en fjäril, med gula vingar

hans kärlek ville aldrig ta slut 

den var cementerad i betong

runt hennes fjärilshjärta

Under den blå himlen mötte hon

Mona

Anki

Tessan

Sara

och Sofi

alla hade de gula vingar och cementerade Armanihjärtan

Då störtade hon till marken

kastade betonghjärtat i huvudet på honom

skrek att han borde dö

Nu ligger han inne för behandling

och hon har fått ett nytt hjärta